Tibouren var en druva som var på väg att försvinna från Provence odlingar. Men tack vare André Roux finns den kvar och i dag gör producenten Clos Cibonne roséviner som ligger högt på världsrankingen.

Jean-Baptiste de Cibon var anställd i den franska flottan på 1700-talet och han kom att bli den förste ägaren till Clos Cibonne i Provence. När han dog 1797 så kom en familj med namnet Roux att ta över egendomen.

På 1930-talet var det André Roux som höll i rodret på egendomen där de största odlingarna då bestod av citrusfrukter och blommor. André var dock mer intresserad av vin och minskade på frukt och blommor för att istället plantera druvan Tibouren. En druva som har gamla anor och som förmodligen kunnat försvinna om inte André bestämt annorlunda.

I dag drivs egendomen av Andrés dotter Jacqueline och hennes man Emile Mourchou och de har fortsatt i Andrés fotspår.

På Clos Cibonne skulle man gärna göra vin enbart på Tibouren men det tillåter inte reglerna för appellationen Côtes du Provence. Enligt denna appellation får man endast göra blandviner. Detta löser Clos Cibonne genom att låta tio procent av mixen vara Grenache. Övriga 90 procent är så självklart Tibouren.

I appellationen Côtes du Provence är det förbjudet att sätta ut druvnamn på etiketten med ett enda undantag. Clos Cibonne får göra det!

Jag har fått möjlighet att prova några av de härliga rosévinerna härifrån och en sak är säker. Detta är riktigt bra roséviner!

Vinerna

Clos Cibonne Cuvée Tradition Tibouren 2017. Finns inte på bolaget i dag. Betyg §§§§(§) (17,5 p)

Druvorna till detta vin växer på stockar som är ca 20 år gamla. Vinifieringen har skett på 100 år gamla foudres som rymmer 5000 liter. Lagringen sker därefter på samma foudres i ett år. Under den tiden tappar man inte upp dem varför det bildas ett flor (tunt jästtäcke).

Medelstor, ung doft som är fruktig och innehåller apelsin, jordgubbar, aprikoser,  persikor, örter och lite mineral. Ganska fyllig smak som är elegant och komplex.. Här finns persikor och jordgubbar tillsammans med mineralsälta. Torr med fin längd.

Clos Cibonne Cuvée Speciale Vignettes Tibouren 2017 (på bolaget finns 2016 som kostar 299 kronor). Betyg §§§§§ (18 p).

Samma vinifiering som Tradition men här är genomsnittsåldern på stockarna 60 år. Stor härlig doft med inslag av apelsiner, citrusfrukter och mycket hasselnötter. Fyllig och ung smak med underbar struktur och komplex karaktär. Supergott. Lång eftersmak.

Clos Cibonne Cuvée Caroline 2017 (2018 kan finnas kvar på bolaget och kostar 249 kronor) Betyg §§§§(§) (17,5 poäng).

Stockarna som druvmaterialet kommer ifrån är ca 60 år. Vinet har jäst på 300 liters barriquer. Efter jäsningen får vinet ligga kvar på samma fat i 10 månader. Här tappar man upp faten.

Inledningsvis något återhållen doft som dock öppnar upp sig efter en tid i glaset. Ung, kryddig, apelsiner, lagerblad och lite fat finns i doften. Smaken är medelfyllig och torr med fin syra och läcker frukt samt fat och lite peppar. Rent slut och relativt lång eftersmak.

71658 Château Cibon Cuvée Marius 2017. Kommer att finnas på beställningssortimentet from 5/8-20. Pris 429 kronor. Betyg §§§§§. (19 p)

Druvorna kommer från stockar som är ca 60 år. Vinet har jäst på nya 2 600 liter stora foudres. Sedan får vinet ligga två år på samma foudres.

Ung medelstor doft som är komplex. Här finns mycket. Jag hittar torkade frukter, persika, aprikos, apelsin och lite ek. Smaken är ung, fyllig och komplex med grandios struktur, härlig syra, fin frukt och lite fat. Ren med lång eftersmak. Wow!!!

Det engelska vinmagasinet Decanter gav det här vinet 98 poäng av 100 möjliga och jag kan bara hålla med.

Som ni förstår kan jag bara rekommendera er att köpa dessa viner. Massor av dem. Så mycket ni kommer över. Bättre än så här kan ett rosa vin inte bli!!!

 

 

 

 

I sydvästra Frankrike görs många viner som håller hög klass men som kanske oftast kommer i skymundan. Röda viner på druvan Tannat går i bräschen men här görs också härliga vita viner på lokala druvsorter. Och till de främsta hör Alain Brumont.

Alain Brumont är uppväxt på Château Bouscassé där han gick bredvid sin far och lärde sig läran om vin. Det hände inte så mycket utan det mesta gick sin gilla gång. Alain ville dock mer och hade en vision om att en dag göra viner som kunde konkurrera med de bästa i världen.

Som ett led i denna strävan köpte Alain den nedgångna egendomen Château Montus som i dag är mest känt bland vinälskare för sina härliga röda viner.

Alain rustade också upp sitt barndomshem och här görs också i dag viner som tillhör den absoluta toppen. Alain som är självlärd har som ett av sina mål att visa hur fantastiskt bra viner som kan framställas med lokala druvor när de växer på rätt terroir.

Ett exempel på ett sådant vin är ett vin som lanserades i Systembolagets fasta sortiment den 1 juni i år. Ett vin som är en hyllning till den lokala druvan Petit Courbu som tillsammans med Petit  Manseng (också den mest förekommande i detta område) ger ett makalöst bra vin. Och lyssna på namnet Les Jardin Philosophiques. Vem går inte i gång på det namnet?

92702 Château Bouscasse Les Jardins Philosophiques 2016. Pris 139 kr och betyget §§§§.

En underbar stor doft har vinet och i doften finns mycket. Jag hittar bland annat persikor, aprikoser, krusbär, plommon, örter och blommor. Smaken är som sig bör ung och torr med härlig fruktighet där många av frukterna du hittar i doften går igen. Syran är rund. Vinet har en läcker struktur och bra längd på eftersmaken som är ren. Wow säger jag. Så mycket vin det är för de pengarna.

Sedan till ett annat vitt från samma producent och nu från området Côtes de Gasogne som ligger vid staden Auch i sydvästra Frankrike. Vinet är en mix av Gros Manseng (lokal druva) och den mer internationellt kända Sauvignon Blanc. Häften vardera ger ett vin som jag undrar inte fick fel prislapp?

La Gascogne Gros Manseng Sauvignon Blanc 2019. Pris 89 kr och betyget §§§.

Doften är medelstor och fruktig med inslag av krusbär, gula frukter, citrus och örter. Torr och fruktig medelstor smak med frisk härlig syra som gör vinet balanserat och ger det fin struktur. Rent och snyggt slut.

Även här ett måste köp.

Två viner som kan förgylla er hemester (vem kommer på alla ord?). Bara att köpa några lådor av vardera och dricka i inte alltför små klunkar.

 

Om jag säger Guigal så tänker nog de flesta av er att det är ju mästaren när det gäller röda viner gjorda på druvan Syrah. Och visst är det så men Guigal gör även härliga vita viner och i de senaste släppen på vårt Systembolag har några av dem lanserats.

1946 startade Etienne Guigal firman Maison Guigal i Ampuis. Ampuis ligger i Côte-Rôtie i rhônedalen.

1961 tog Marcel Guigal över egendomen och i dag är det sonen Philippe som tillsammans med sin hustru Eve ansvarar för driften av vingården.

I dag gör de viner från flera av rhônedalens områden. De mest kända vinerna är från Côtie-Rôtie och namn som La Mouline, La Landonne och La Turque får det att vattnas i munnen på oss alla. Viner som håller absolut världsklass och som fortfarande inte är överdrivet dyra. Det var ett tag sedan jag hade möjlighet och förmånen att få prova dessa men jag vågar trots detta lova att ni inte blir besvikna om ni köper och smakar. Ni blir förmodligen mer eller mindre saliga.

Guigal gör även flera röda viner som imponerar och, vilket jag tror många missar, även ljuvliga vita viner.

I de senaste släppen på bolaget å kom som sagt några av de vita vinerna. Vita viner som fick mig att njuta och filosofera. Och jag vågar lova att ni också kommer att bli förälskade.

96174 Crozes-Hermitage Blanc 2017, 219 kronor, betyg §§§§

Från området Crozes-Hermitage kommer detta vin som är en mix av 95 procent Marsanne och fem procent Rousanne. Ett vin med stor doft och med en palett av päron, kryddor, mandel, blommor, nötter och lite mineral. Smaken är enligt min mun medelfyllig, rund med härlig struktur, lite fetma och snygg syra. Lite fat kan kännas. Kanonvin för ringa 219 kronor.

95601 Hermitage Blanc 2017, 459 kronor och betyget §§§§§

Samma druvmix från det mer kända området Hermitage. Och wow säger jag.

Ung och lite återhållen, oförlöst doft men med samma inslag som Crozes-Hermitagen om än lite djupare. Smaken är fyllig, komplex, elegant, urläcker, ung med läcker syra. Ljuvlig struktur. Lång och ren eftersmak. Wow är ordet upprepar jag. Köp, köp, köp.

Varför inte köpa båda och jämföra. Kör blint vetja.

Och sist men inte minst,  även om vinet kommer från det lilla området Condrieu.

95600 Condrieu 2018, kostar 449 kronor och här ger jag betyget §§§§§.

Druvan, för det är bara en, är Viognier. En druva som när jag började med vin en gång i tiden sas ge viner som skulle drickas unga. Och detta är ett ungt vin. 2018. Det är gott nu men jag lovar köp ett gäng och lägg undan. Ni kommer att bli överraskade.

Doften är stor och aromatisk med fina inslag av päron och för druvan typiska violtoner. Medelfyllig, ung i smaken med rund syra och fet lite oljig struktur. Bra syra och fin längd.

Guigal är en världsartist både när det gäller såväl röda som vita viner.